Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 126 )
Och ärbara qvinnor som sträfva framåt
På knaggliga stenar sin tunga stråt,
Se kanske med afundens bleka drag
Den arma som sålt sitt jag.
Hur barnsligt oskyldig är icke dess min
Der hon sig mot dynorna lutar,
Hur är hon ej som en furstinna fin
"Uti sina gyllene klutar!
Hur log hon ej nyss när hon såg så varm
En fästmö sig stödja mot älskarns arm,
Och han såg med undrande välbehag
På henne som sålt sitt jag?
Och när hon helt nyss för palatset förbi,
Då log hon också; men det löjet
Det låg något segrande, stolt uti —
Det var ej blott minnet af nöjet.
Nej hellre det sade att höghet och magt
Och ära och rykte, och glans och prakt
Sig böjt för ett välde af annat slag —
För henne som sålt sitt jag!
Och såg du den gamle i guldsirad drägt
Med rika kraschaner på fracken?
Och såg du hans vink inåt vagnen fräckt,
När han gick förbi den i backen? —
Hon märkte hans tecken och smålog på nytt
Fast löjet var till sin natur förbytt––––
Ty guldsmidde token är bräcklig och svag
Och hon — hon har sålt sitt jag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
