Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 194 )
Och när den vilde moskovitens rop
Vid Narva ljödo, stärktes icke gången
Af ett "Marsch, bussar!" — höll det ej ihop
I "Herrans namn", de blå och gula leder
Så att en svensk slog tio ryssar neder?
Jo! så blef sången rätta hjelteamman
Och blef ett uttryck af vårt högre lif,
Den blef på fosterlandets altar flamman,
Den blef i kojan hvilans tidsfördrif.
Den flög med skalderna utöfver verlden
Förvånande och älskad hvar den kom,
Med sångarne den seglat hafven om —
Ett kojans barn, styr den ånyo färden
På dristigt vikingståg mot söder, som
Ett nytt bevis uppå att svenska jorden
Är bördig mark för andens skörd i norden.
Och derför vilja vi ock sången öfva,
Den talar manande om forntids bragd;
Vi vilja ej den gudastämma söfva
Som gjorde nordens kämpe oförsagd.
Vi vilja höja den i fridens stunder,
Ett ljusets budskap från ett bättre land;
Men vaknar stormen, tändes orons brand,
Må stark den klinga uti nordens lunder
Och skrämma våldet bort ifrån vår strand.
Om ej, så komme stridens bistra Öden,
Vi vilja äfven gå med sång i döden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
