- Project Runeberg -  Dikter. /
219

(1866) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



Men ej den kärlek hvilken brinner
Med en rakets snart släckta glöd,
Nej, den som aldrig slockna hinner,
Men segrar Öfver tid och död! —

Vi fira hoppets fest i qvällen
För Sverges gamla, goda land,
Det landet med de blåa fjellen,
Det landet med den gröna strand!
Vi hoppas varmt på sköna dagar,
På rika frukter för vår nord,
Utaf de nya samfundslagar
Som skola värna Sverges jord.

Men för att dessa skola blomma

I herrlig fägring, och ej stå

Som löften, lysande men tomma —

Det qvinnan är vi lita på!

Hon är det som i hemmets gårdar

Vår framtid skönast värna kan,

När vid sitt modersbröst hon vårdar

Och fostrar barnet upp till man!

Hon är det, som då känslor brinna
Som varmast i en ynglings barm,
Kan, fastän ömsint älskarinna,
Dock väpna utan gråt hans arm!
Hon är det som med makans milda
Men djupa välde, vet så blid
Af fredlig man en hjelte bilda
För stormarnes och orons tid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:05:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dikterhed/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free