- Project Runeberg -  Dikter. /
242

(1866) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

( 242 )

Och än ett minne sig vid Djurgårdsscenen fäster

Mer än af konstnärn, utaf menniskan:

En sorgfri framtid gaf åt konstens trötta prester

Och åt dess åldrande prestinnor han.

Och denna gärd skall mannens namn bevara

I tacksamt minne hos en hulpen skara.

Till tredje Gustafs gamla sånggudinnetempel
Sist konstnärn kallades en dag, men då
En annans kallelse på pannan satt sin stämpel,
Och gamle Drakenhjelm sågs bruten stå.
Från Gustafs scen tog konstnärsveteranen
Sitt sista afsked — med Gustavianen.

Lätt hvile jorden på hans stoft, och anden hvile

Från sina strider lugnt i dödens ro,

Och under dagens larm vår tanke stundom ile

Hän till hans tysta, undangömda bo;

Ty bort det flyr, det stora tidehvarfvet,

Och hvem är värdig att förvalta arfvet?

1862.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:05:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dikterhed/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free