- Project Runeberg -  Samlade dikter. / Förra delen /
IX

Author: Johan Nybom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Med slutet af 1840-talet hade Nybom nått sin
kulminations-punkt, och hans studenttid nalkades sitt slut. Såsom ett bidrag
till karakteristiken af hans personlighet under denna tid meddelas
här efter »Biografiskt lexikon» utdrag ur ett bref från professor
Palmblad i början af 1852. Denne berättar, att han en dag suttit
på »Förderfvet» med Nybom, och de hade i all vänlighet vid ett
glas punsch sagt hvarandra åtskilliga sanningar. Nybom upplyste,
att det var han, som anfört en demonstration mot Palmblad,
hvarvid dennes rutor blifvit inslagna af studenterna, och han
förklarade derjemte, att han fann Palmblads bekanta tidning »Tiden»
och dess politiska åsigter afskyvärda, hvilket ej hindrade honom
att värdera dennes personlighet. Derefter fortsattes samtalet
sålunda: »P. Om jag skulle skrifva herr N:s biografi, så skulle jag
säga, att herr Nybom bland den nyaste skolan emottagit af
naturen de största anlagen. — N. Det är också sant. — P. Men
ej gjort det bästa bruk deraf. — K Kan hända, men vidare? —
P. Att herr N. varit en smula rumlare och ej så litet heller. —
N. Måtte väl aldrig vara något fel, när man är ung och har
lif-liga känslor. — Efter dessa épanchements du coeur skildes vi åt
som de bästa vänner, och Nybom var vid tillfället spik nykter.»

Ar 1852 afslöt Nybom ändtligen på fullt allvar sin
Upsala-vistelse. Men då ingen examen blifvit af och han likväl måste
tänka på sin framtid, fattade han det egendomliga beslutet att
såsom en trubadur vandra kring land och rike för att med sin
skaldegåfva och sin ovanliga förmåga att framsäga sina dikter ej
blott skaffa sig uppehälle för dagen, utan äfven, om möjligt, samla
något för kommande tider. Det var en ganska märkvärdig
Eriksgata skalden sålunda anträdde. »Öfver allt», berättar Ridderstad,
»väntade man honom med otålighet. Tidningarna förkunnade, hvar
han uppehöll sig, och när han skulle komma. Hans gamla
studentkamrater, som redan långt före detta lemnat akademien och
inträdt i det medborgerliga lifvets verksamhet, emottogo och
välkomnade honom såsom hedersvakt. Sorgfria och bekymmerslösa
erinringar och minnen från TJpsala utgjorde den underbara
trollmakt, som vid Nyboms uppträdande festligt uttog sin rätt. Bålar
fyldes, glasen klingade, improvisationer höllos. Författaren af
dessa rader var närvarande vid ett sådant återseende. Det var
ett skådespel, så innerligt och hjertligt, så lefnadsfriskt och gladt,
att minnet deraf icke så lätt försvinner. Nybom kom från den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:05:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktnybom/1/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free