Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Myg ej så glad uti de nakna armar,
Som vinka dig ifrån sirenens strand;
Yänd om, ty säkert himlen sig förbarmar;
Bryt sönder alla falska blomsterband;
Stå glad på gruset utaf lyckligare öden,
Med kraft till lifvets värf och mod till döden!
Se, hur en skaldesjäl i lifvets strider
Ur lidelsernas elddop stiger ned,
Välsignelse och ljus och frihet sprider,
Och räknar det, men aldrig hvad han led.
Se’n som en segersång ur lifvets kalla hvimmel
Går skalden hem till sina toners himmel.
Så diktens milde genius ljuft hugsvalar,
Hvad lifvet bröt, och herrligt är hans bud:
Drag ut, du yngling, öfver haf och dalar
Med glädjen, harpan, kärleken och Gud,
Dränk uti välljud alla menskans skilda öden,
Och sjung om lifvet och välsigna döden!
Nå väl! — Till diktens ljusa tempelhöjder
Med denna sköna lära glad jag går.
De äro gudars, dessa ljufva fröjder,
Då harpan brusar och då hjertat slår.
En stund jag dröja vill ibland de store döde
Och sjunga Hellas’, sjunga Byrons öde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
