Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I vågig prakt de rika lockar flyta
Och, bäfvande för qvällens yngsta vind,
I barnsligt täckt behag de skynda åter
Att vagga ljufligt på det lätta molnflor,
Som hvilar kring den undersköna ängd,
Der ros och lilja gömma sina knoppar
För skaldens aningar och älskarns kyss.
Så satt Zuleima, lika skön som fordom,
Invid hans läger, som en ljuflig lögn,
Ett syndafall från idealets renhet,
Och hennes läppars förr så ljufva sherbet
Var lik den frukt kring döda hafvets vatten,
Hvars mogna glöd så ofta vandrarn tjusar,
Men lemnar aska på hans läppar qvar,
Och hennes bröst var nu ett Herculanum
Med sköna spillror från en lycklig forntid,
Utöfver hvilka hatets lava flutit,
Ty hat är blott en upp- och nedvänd fackla
Af den mest flammande och varma kärlek
Och bränner se’n dess djupare, ju mer
Den förr som helig offerlåga brunnit; —
Det är en engel, som ett mord begår
I sjelfva himlen af sitt eget hjerta
Och vandrar sedan ut, förtärd af afund,
Och gläds att offra andra åt sig sjelf.
Nu ropas ut från höga minareten
Att aftonväktens första timme går,
Och dagens stolta sol i eldröd mantel,
En negerkonung lik, går ned från tronen
Och lägger af den strålande tiaren,
På vågornas emalj en gyllne flamma;
Och fjerran moln i bleka silfverskrudar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
