Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Att intet törne växer bland de blommor,
Som stodo doftande i fridfull kärlek
Uppå min lefnads nattomhöljda stig.
Yälan, jag såg, och hvad jag såg, jag kände:
En flicka, himmelskt skön, så skön som — du,
Sjönk rodnande, förförisk, lik den sol,
Nu hvilar öfver hafvets blanka yta,
Uti min kärleks rena tempelfamn
Och gaf mig dricka sina läppars vin.
Jag drack — min känsla domnar — drack ändå,
Men livad jag drack, var bittrare än döden.
Och i ett nu jag dog och lefde åter;
Men mellertid den sköna flickan låg,
Ett fruset lik, uti mitt varma sköte,
Och genom hennes läppars blåa port
En eldgul hydra ringlade sig fram,
— Kanske det var den blyga jungfrusjälen —
Och, listigt plirande ur svartgrå ögon,
Hon bet sig in så djupt uti mitt hjerta
Och aflade der inne tusen andra,
Som drucko snålt af blodets purpurströmmar
Och slöto sig så troget omkring mig,
Som kedjan sluter sig kring fängslets usling,
Men rundt omkring blott hördes stormens gny
Och rop som utaf andetimmans spöken.
Dock, fjerran brann en enda stjerna klar,
Och vinkade med sina milda lågor.
Men när jag vaknar, ser jag ej min stjerna,
Blott dig ..... .
ZULEIMA.
Din lyckas stjerna, store konung!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
