Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Det vilda uppror breder ut sm las a
Och vinner nya segrar hvar sekund,
Oemotståndligt, när det börjar rasa,
Ty det har svärd i hand och gift i mund;
Ej något heligt det på jorden vördar
Och triumferar skönast, — när det mördar,
Af glupska skaror vimlar Yivarrambla,
Allt ordnar sig till en förtviflad strid,
Och vilda blickar ljunga mot Alhambra,
Hvars djupa lugn dock ej betydde frid; —
Den var förlorad, ty, lik glädjen, sorgen
Först hittar vägen opp till kungaborgen.
Hör, stridstrumpeter genom natten skrälla
Och slita sjelfva stormen med sitt ljud.
Med rysning Ferdinand och Isabella
Uti sitt läger lyssna till det bud,
Som jublande på natt-orkanens vingar
Utöfver floder, berg och dalar svingar.
Då störtar, som en ljungeld i naturen,
Som äran ridderlig, som våren ung,
I natten fram på en araber buren
Den siste nioren och Granadas kung;
Hans sköld bar nattens färg, natt var hans hjerta,
Ett dystert pandämonium af smärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
