Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
»Du är ett solens barn! — Som hon du vike
Från dina höjder ned i majestät.
Det fins en underverld, ett nattlikt rike: —
Stig ned, eröfra och försköna det
Med hela Iris-prakten af de strålar,
Med hvilka solen rikt sitt afsked målar!
»Din konung bjuder! — Skona dig för striden,
Gå, släck din egen och Granadas brand!
Re’n många gånger har du dött i tiden;
Dö än en gång och lef i undrens land,
Och der uppå profetens tecken vaka,
Då du i glans får vända hit tillbaka!
»Halfmånen börjar slockna. — Tiden lider;
Då morgonens och sorgens timma slår,
En blek relik från dessa flydda tider,
En minnets grafsten snart Granada står. —
Dock, så är ödets lag: för denna vike
En kung från tronen, folket från sitt rike!»
Den stora sorgen, talande försoning,
Gick ut i stormen, kämpade och vann
Och vände åter till sin dystra boning,
Der fröjd på fröjd så sakta nederbrann;
Och hoppet låg bland skuggorna der inne,
En frusen ros på grafven af ett minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
