Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men du var museiman, jag en kristinna,
Hvars djupa kärlek du blott hälft förstår,
Liksom en glädjens lusteld, tänd att brinna
Ej för en evighet, men några år.
»Dö — det är skönt! — Han ligger död i striden
På ärans friska lagerbädd och ler.
O, den, hvars bild jag dyrkat högst i tiden,
Jag nu på andra sidan tiden ser
Först åter! — Nu, så kan du vissna hjerta.
Nu, vilsne ande, kan du flyga ut
Ur stoftets fängsel, ur din egen smärta
Och söka, finna Boabdil till slut!
»Men hvar? -r- Uti de kristnes ljusa himmel,
Jag vet, jag honom fåfängt söka skall.
Yälan, du afgrund, i ditt andevimmel,
På dina heta böljors dystra svall
Jag honom säkert finner! — Mörkrets rike
Blir nu den himmel, den jag längtar till,
Der honom, honom blott, som gud och like
Jag evigt dyrka, evigt älska vill.»
Så sjöng Amina. — Sakta handen halkar
Utöfver strängarne ännu en stund;
Med deras toners friska våg hon svalkar
Den eld, som brinner ned på hjertats grund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
