Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och detta namn, i bvilket alla gå
Att böja knä i himlen och på jorden,
Skall som ett helgande insegel stå
På allt, som tankes och som sker i norden,
Och Ordet med sin anda ochsitt ljus
Skall skapa hyarje hem till Herrans hus.»
Så jungfrun slutade. Men hennes röst
Var, som den sprungit ur mitt eget hjerta,
Ty sorg och kärlek brunno i mitt bröst
På härden af en outsäglig smärta:
Men smärtan klädde sig i offerskrud,
Pick vingar af en bön och flög till Gfud.
Snart som ett spädt, ett naket barn hon låg,
Med armar sträckta mot hans fadershjerta.
Ur tårars flod hon mot hans öga såg,
Tills uti frid sig löste upp all smärta,
Och bönen, lik ett doft af blommor, flöt
Prån varma läppar i hans gudomssköt.
»Du Gud, som skyddat mina fäders jord
I tider utaf fara och af ära,
Låt djupets sång en gång bli verkliggjord
I dessa bygder, outsägligt kära
För den, som outsägligt älska kan
Det land, det folk, hvarfor han bad och brann!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
