Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så rörande, så sorglig, men ej lång.
Hur skön i allt sitt armod var den sången,
Som ur ett brustet menskohjerta gången!
Den talte om en ljuf, en qvinlig vän,
De tysta blomsterparkers herskarinna,
Som skulle komma, ack, så snart igen
Till alla rosor, som för henne brinna,
Till liten trast, som bor i hennes lund
Och väntar på sin drottning hvarje stund.
Men ej hon kommer, — snart är hösten inne,
Då fins den lilla sångarn blott som — minne,
Då han fått ro och sofver bland de döde,
Hans toner tystnat, och hans bo är öde.
Jag vandrade framåt. En herrlig vård
Stod uti hjertat af en blomstergård;
Ett minnets hvalf på pelare af bön,
Det speglar sig uti den lilla sjön.
En sinnrik tanke så här sammanväfver
Det sköna, som har dött, med det, som lefver. —
Hur ljuft att känslans offer få förtro
At alla blomsterverldens rena englar,
Som vaggande på röda, hvita stänglar
Yestaliskt vaka öfver minnets ro.
Uppå palatsets gårdar nu jag kom.
På hvarje sida var en helgedom:
Till höger tron och vetandet till venster,
Och ur palatsets månbelysta fenster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
