Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han ville icke lysa blott, men värma
Det folk, som såradt sof vid nordens pol,
Och konung vara, ej blott konung härma;
I sitt system han ville vara sol, —
Den sol, kring hvilken allas banor gingo,
Af den de både ljus och lif och värme fingo.
t Han ville allt förtjusa och förblända,
I lifvet som i purpurn vara Gud
Och tidens spann med egna händer vända;
Ty makten, skön som äran, var hans brud.
Så allt, han tänkte, gjorde eller ville,
Ett utkast endast blef, men — af ett storsint snille.
Han allt berörer med behagens vingar,
När i sin glada flygt han far förbi;
Hans blotta ord, trollformeln likt, betvingar,
Hvar handling är en lyrisk poesi,
Lätt och förtjusande och hastigt sluten, —
Ett gladt, men flygtigt barn, som lefver i minuten.
Haiii såg ej masken i sin bildnings blomma,
Ej skuggorna uti sin egen tid;
Han ej förstod den verldsbranä, skulle komma,
Gigantisk, faunisk, utur just den frid,
Som qväfvande låg öfver land och vågor
Och gömde i sin barm båd’ blod och död och lågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
