Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tingens själ satt naken för dig: i ovanskliga runor
Skref du dess anletes drag, — verlden dem kände igen.
Säg, hur blef du så stor, den störste bland skalder i Manhem,.
Svenskarnes älskling och bard, vördad i lif och i död?
Ty du har tvättat allt främmande smink från den nordiska
sångmön,
Hamrat dess språk i din eld, klangfullt och smidigt och rent,
Redo att hölja idéernas djup med det klaraste vågflor,
Redo till hviskande fröjd, redo till åska och storm.
Du den slipade spegeln höll och viste för folket,
Och, då det såg sig deri, log det, men rodnade ock.
Axel, som lemnar sin brud, men icke sin kärlek, och hastar
Trogen sin ära och kung, fylla sin heliga pligt,
Oförvägen, med vikingalust i lifvet och döden,
Är han ej svenskheten sjelf, mejslad af mästarens hand?
Svensk till ande och hug, fast grek uti formernas fägring,
Satt du på fjället och sjöng, — sjöng för ditt fädernesland.
Svea, på branten af fall, när hon stred om en graf blott i häfden,
Värdig sin ära, sitt namn, hör din odödliga sång,
Ristar sin hjessa hårdt, att de väldiga fjällarna skälfva,
Böljorna rusa till storms, jorden tycks svettas i blod.
Se’n med hjeltinnans lugn hon ordnar den heliga striden
— Striden för folkens rätt, helgad af frihetens namn —
Och med en säker hand det gyllene praktdiademet
Lyfter hon, stolt, för en verld åter på hjessän af snö.
Dig, Esaias Tegnér, hon räcker ett blad ur sin lager,
Ty du med tungor af eld väckt hennes söner till kamp.
Aldrig hon glömmer den natt, då våldet gästade sköldmön,
iSatten, då Sveriges häfd fläckades ned af ett brott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
