Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det blixtrar, det ljungar i slag på slag;
Det är natt och dag
Och sorg och nöd
Och lif och död
I ett andedrag.
Hör, faran åker i svartnande sky!
Se, barn och qvinnor klagande fly!
Naturens hjerta arbetar så tungt,
Och seglarn förgås uppå hafven;
Blott — djupast i grafven
Och högst ofvan molnen, — der är det lugnt.
Arbetet slutar: i stället blir bön,
Och tecknet ger Gud med sin åskas dön.
Nu menskan förnimmer den Eviges röst
Och skådar med bäfvan ned i sitt bröst,
Der lustarne sjunga
Med giftstruken tunga, —
Der afgudahus,
Som sinnet förnöja,
Så stolta sig höja
1 villande ljus
På det krossade altarets grus.
Och tviflet, som sväfvat
Med redlösa tankar
Kring himmel och jord
Och anat och bäfvat,
Får fast i ett ankar,
Det eviga ord,
Det ord, som den osedde nämnaren talar;
Och Kristi församling i berg och i dalar
På knä uti tårar och böner står, —
Men starkare, starkare åskan går.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
