Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der ute Norrby med sin flotta ligger,
En oförvägen, käck, men rå korsar,
Som stundom kärlek utaf henne tigger
Och stundom pilregn emot henne har;
Men intet af a]lt detta mäktar vinna
På denna milda, starka, svenska qvinna.
Då låg en yngling i den skumma natten
På knä inför sin Gud på Stensö strand’,
Nyss kommen biltog öfver vida vatten
Att segra eller dö för Svea land.
Han låg der ensam, liksom väderdrifven,"
Blott af sig sjelf och Gud ej öfvergifven.
Natthimmeln mulen var ... En enda stjerna
Han bad Gud tända, lysande hans stig.
»Den stjernan» — svor han — »vill jag följa gerna,
En himmelsk Pharos, som skall leda mig.» —
Och stjernan tänds — i Anna Bjelkes fenster,
— En glad signal — i tornet der till venster.
Då famntar han, han kysser fosterjorden,
Sin ridderliga svenska ed han svär:
»Nu eller aldrig skall den räddas, Norden!
Ditt öde nu jag på min svärdsspets bär.
Lys natten åt mig, milda, sköna stjerna,
Guds svar till mig! — Din vink jag följer gerna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
