Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ÖFVERGIFNE.
ifrån gruset af en nattklädd vårs ruiner
Jag sorgligt ned i verldens öknar ser.
Uppå min himmel ingen sol mer skiner,
Som mina vägar glans och fägring ger.
Ej står en enda vän den arme åter,
Som ser hans kärlek och hans fel förlåter.
Blott sorgens gamar hacka detta hjerta,
Blott qvalens ormar kyla i min famn
Och frossa snålt och sniket af en smärta,
Som eger intet eller många namn: —
Ett lik blott smyckadt här och der af tårar, —
Små frusna minnen efter flydda vårar.
En gång ock glädjens valborgs-eldar brunno,
Kringjublade af kärlek, i min själ,
Men natten led, — och eldarne förbrunno,
Och hvarje fröjd bjöd mig ett varmt farväl
Blek sitter Yalborg i sitt dok och gråter,
Att Axel — våren — kommer aldrig åter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
