Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En gång — det är nu mycket längese’n —
Ed salig tro ock i mitt inre sken;
Nu otrons hemska mordbrand blott mig lyser,
Dess eld min själ förtär, och jag — förfryser.
En gång en fager flicka mot mig gick,
Af oskuld rodnande, med himmelsk blick.
Den blicken ljög: — en menlös narr, jag trodde,
Att oskuld mera än på ytan bodde.
En mörkrets djefvul i en himmelsk hamn,
Snart låg hon domnad i en annans famn
Och rodnande om ljufva synder drömde
Och nöjets bägar till berusning tömde/
Man trallade också för mig en gång
Om »evig vänskaps» tro en utnött sång;
Den visan var dock icke svår att sjunga,
Ty hjerta kräfde den just ej, blott tunga.
Du mensklighet! Hvad vill du skryta af?
Du är, hvad som du var, en pyntad graf;
Din synd du uti dygdens trasa gömmer,
Och, skuldfri sjelf, du likar friskt fördömmer.
En raggig ulfvaflock, med blick af lam,
Du stryker öfver hela jorden fram;
Af Gud du säger dig ha ]ånat tycket,
Men, med förlof, du felar i det stycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
