Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men han går ensam i de fagra lunder,
Der allt, blott icke han, sin maka har,
Och på naturens, på sitt hjertas under
Han får ej i ett annat öga svar.
Då låg musikens engel vid Guds hjerta,
En himmelsk jungfru, öfverjordiskt skön.
Dess fröjd var vattrad som af stilla smärta,
När hon emot Hans öga såg i bön.
Men, när hon ber, för sig hon icke beder,
Re’n för en annan hennes hjerta slår:
Hon ber få lägga himlens lycka neder
För jordens son, som stum och enslig går.
Guds kärlek utaf hennes kärlek rördes,
Det stora offrets engel Han förstod,
Och ned på nattens skumma trappor fördes
Hon vid Hans hand att taga menskligt blod.
När mannen sofver i nattsvala lunder,
Hon badar sig i paradisets ström,
Och, hälften jordiskt, hälften himmelskt under,
Hon stiger in midt i hans skönsta dröm.
När herskaren i dessa blomsterriken
Uppvaknar, — o, hvad var det då, han såg?
Det var den rena, himmelska musiken,
Förkroppsligad, som vid hans hjerta låg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
