Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, ljufva flicka! Jag dig känner väl:
Du är en mild, en god, en nordisk qvinna,
Och du är syster till min egen själ,
Du älska kan som jag, och du kan brinna
Och segra endast med behagens makt,
I lågor höljd af egna toners prakt.
Du var ju med, när jag, en yngling, drog
Bort till Alhambra, der blott minnet talar,
Och uti eld och andakt harpan slog
Till kaskatellens gråt i marmorns salar;
Med mig vid Magaras elf du var,
Då smärtans ulf mig djupt i själen skar.
Da satt ju tyst och lyddes till min sång,
Då rörd jag sjöng om qvinnorna i norden,
Och kärlek, trånad, skönhet på en gång
Som lågor rusade igenom orden.
För qvinnan än jag blöda, brinna vill,
Ty paradiset än hör henne till.
I stilla vördnad tackar jag nu dig
För sipporna, du lade vid mitt hjerta.
De späda barnen gästa nu hos mig,
Le i min fröjd och tåras i min smärta.
Med mig de hviska ofta om en vän,
Som kanske tänker uppå oss igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
