Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 EMIL HASSELBLATT
kundära, från den enskilde till typen, från
upplösningen till sammanfattningen. Han, som i sin ungdom
svärmade om att få dikta de visor, vilka knyta ihop
två älskandes hjärtan som en silkesända två
utslagna rosor, han fann det på mannaålderns höjd mest
avundsvärt att kunna formulera bara en eller ett par
av de rader, vilka som ett livs resultat komma på
tänkarens tunga, när han står ensam i sitt fönster
och betraktar stjärnbilderna längs Vintergatan.
Kosmos’ mystik, världssystemets lagbundna storhet,
livets ändlösa kedja av upprepningar och
variationer är den vidomsbrunn, vartill den moderna tanken
har att hänvisa törstiga inbillningar och hjärtan.
Levertin kunde aldrig se sig mätt däri. Döden
fann honom, där han satt lutad över dess mörka
vatten, fyllande sitt öga med dess djup, sin själ med
bruset från dess eviga strömmar.
Levertin gjorde sitt inträde i Sveriges litteratur,
när realismens inbrott tecknade sig över den som
en grå och kulen morgonhimmel. Fantasien var död
och dikten hade gått ut i verkligheten för att tjäna
nyttans och vardagens värv. »Röda rummet» hade
nyss utstött sitt gälla väckelserop, men ekot som
svarade gav blott en svag och tunn återklang. Vi
veta nu, att det var gryningen till en ny dag. Men
då var stämningen en annan: de gamla gudarne lågo
störtade, medan de ungas segrar ännu drömde i
bläckhornet. Man skrev år 1883 — det var året mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
