Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 EMIL HASSELBLATT
än diktarens. De leva på sin miljö, på den fläkt av
svunna dagars anda, som darrar över deras blad.
Deras hastigt förbiilande uppslag synas vara till för
att ge infattningen åt en reproduktion av själva
tidsstämningen: rococons cirklade herdespel och den
slocknande känsloromantiken i den svenska
småstadens övervuxna trädgårdar. Tillsammans
omspänna de väl hundra år av svenskt kulturliv. Därmed
visa de framåt på de nya uppgifter, som växa genom
diktarens själ. Men ännu härskar det elegiska
momentet. De brustna skrattens vemod och de förrunna
tårarnas poesi fyller dem med en vek och dämpad
mollklang. Skalden är »fången hos det som förlist».
Han bekänner det själv i sina Dikter. Sin
uppgift ser han under bilden av dykaren, som vandrar
nere på havets botten och hör allt levandes ström
tömma sig långt över sitt huvud. Hans dikt sveper
sig i symbolen och blir borta i den. Vinternatten
lägger sig kring hans hjärta. Ur mörkret lyser ett enda
ljus, som brinner mot skuggorna utan att slockna.
Det ensamma ljuset är skenet från tänkarcellens
fackla.
Hos Levertin innebar detta en sammanfattning,
icke någon eftergift. Den rena tankens gärningar
hade för honom samma makt och helgd som diktens.
Vetandets svala rymd syntes honom omsluta ex
värld, lika brokig och rik, lika skiftande och stor,
som den under fantasiens himmelsvalv. I böckernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
