Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR LEVERTIN 35
nande lusteld, traktande till festens rus och ras, men
dock med ett vekt sus av oro och melankoli längst
inne — som ett darrande asplöv. Hade han
fortsatt på vitterhetens banor, hade han antagligen
kommit till Tegnér, som han hittills blott tangerat. Nu
blev det Linné, blomsterfursten, i sin soliga
helgjutenhet den konträra motsatsen till Bellmans brustna
geni. Med denna sammanställning sluter Levertin
sitt grepp kring 1700-talets svenska kultur. Han har
funnit allvaret på lekens botten. Också i det
förflutna möter skalden forskaren och antar hans hamn.
Ägde Levertin betingelserna att förstå och
uppfatta den rätta innebörden i denna spegling av den
svenska folkanden? Om någonstädes gäller det här,
att kärleken övervinner allt. Och Levertin älskade
svensk kultur och svenskt lynne. Han, främlingen,
var en trogen skriftare av dess hemligheter och hans
djupaste lidelse var att tränga in i dess igenfallna
malmgångar för att hämta upp de rikedomar åren
begravt därinne. Hans svenskhet var ursprungligen
icke starkt betonad, men blir med åren allt mer
medveten. Den bryter fram under unionskrisen 1905.
Hans brev från denna tid innehålla uttalanden med
för honom högst ovanliga, upprörda accenter. I
Linnébokens första kapitel » Stenbrohult» har denna
känsla satt ett djupt förnummet, rent och lugnt
avvägt vittnesbörd.
Förbindelsen var väl här närmast språket. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
