Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigbjörn Obstfelder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGBJÖRN OBSTFELDER 43
vackraste bok är en hög och strålande hymn till
jordandarnes pris.
Representerar Hamsun överspänningen,
excentriciteten, revolten, så företräder Obstfelder tröttheten,
sökandet, tvivlet, men också intimiteten, samlingen,
fördjupningen. Han är den negativa polen i
utvecklingen. Han är de skygga själsvibrationernas
försynte tolk, lyssnaren vid personlighetens innersta
dörrar, den outtröttlige frågaren inför livets evigt
obesvarade spörsmål om självet, världen och det
oändliga. Hans väsen är ett känsligt stämt instrument,
som låter förnimmelser av outsäglig finhet lösas ut
i dikt: ord, heta och brännande som tårar, satser,
böljande som trötta dyningar, tonande som suset i
en vindharpas strängar. Hans prosa liksom hans
vers är idel musik. Inga konturer — endast mjuka
stämningsanslag, samlande sig till djupa ackord av
en tungt klagande världssmärta, till rytmer,
stigande och fallande som blodvågen i en hektisk febers
ängsligt flämtande puls. Med detta är han den
norska litteraturens ende verklige symbolist, dess
vekaste och innerligaste själslyriker.
En dylik sammanställning ger emellertid ingen
förbindelse, endast en kontrastverkan. Den stannar
vid typen, bakom vilken de individuella dragen lätt
upplösas och försvinna. Men den har varit
nödvändig för att fixera bilden. Obstfelders dikteriska
profil är så förandligat genomskinlig, att den liksom
kräver avskuggningen mot en annan för att komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
