Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans E. Kinck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS E. KINCK 61
kalfärg, först satte frö. Det anger korsningen, ur
vilken en god del av de unges diktning framgått,
sammansmältningen av romantisk anda och realistisk
form hos en litterär typ, vars drag efter hand och
med växande styrka utlösa sig hos så olika
författarpersonligheter som Jonas Lie, Knut Hamsun,
Thomas P. Krag och Hans E. Kinck.
Genombreottet skedde i realismens tecken. Det är
en litteratur med synranden tung av trista
människoöden, luften mättad av trotsiga upprorstankar och
bitter samfundskritik. Men strömmen genom dess
ådernät går ned till romantiska källor, endast
förbytta till riktning och flöden. Den är det, som
tecknar drömspelets och den fantastiska naturmystikens
slingor in i verklighetsväven. Och den stiger högre
och högre. Den väcker nya liv i tingen. Den knyter
människa och natur vid varandra med dunkla,
oslitbara band. Den hämtar upp de hemlighetsfulla
krafterna ur driftlivets djupa grund och tvingar allt
levande under dess tyranniska välde. De gamla
romantikerna inlade i företeelserna sin egen själ. Hos
deras arvtagare i vår tid är det företeelserna utifrån,
som strömma in i blodet och fylla deras väsen med
isig skräck och bävande ängslan.
I själva verket är det uppenbart och föga att
undra över, att de romantiska strömningarna i modern
norsk litteratur företrädesvis taga sig uttryck i ett
mer eller mindre intuitivt uppgående i naturens
stämningar. Känslan för naturen har alltid varit särskilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
