Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans E. Kinck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS E. KINCK 69
nas uppror mot moralen och det sunda vettet.
Gamla släktminnens glans och fladdrande febersyners
brandsken omvärva dessa bilder från en förgäten
bygd, sluten som ett skrin kring sin nedärvda skatt
av sägner och traditioner. Livet har ett sus av dröm
och äventyr, människorna mått efter naturen som
omger dem. Man tänker på »Gösta Berlings saga»,
som boken liknar i den bjärta koloriten och den
djärva transskriptionen av verkligheten. Endast att
allting här är lika mycket bittrare, hårdare, krassare
som Hardanger är barskare, kargare och vildare än
Värmland. Ingen kvinna hade förmått koncipiera
scener som orgierna på prästgården och ingen svensk
bondstuga kan uppvisa maken till det infernaliskt
vämjeliga gillet i Gjeita-Ingjels stuga på benknotorna
av hans svältfödda get och kvarlevorna av de ärter
han sprängätit sig på och ej förmått behålla. Och
mitt i den kväljande råheten fru Porse,
»liljekonvallen i stenrøisen» med sitt skygga, skälvande väsen
och sina bisarra drifter mot djuret i människan.
Man tror icke på boken, men man glädjer sig åt den
strålande fantasi, vari billderna brutits, lika mycket
som åt den suveräna konst, som fångat dem i vass
och etsande skärpa.
Större realitetsvärde äga hans två stora
kulturromaner, Sus från dekadentperioden mot slutet av
åttiotalet och dess fortsättning Hugormen från
jobbartiden ett decennium senare. De utgöra
tillsammans historien om en ensam mans strider, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
