Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans E. Kinck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 EMIL HASSELBLATT
ring — »den ældste faun i skogen». Ty sådan
kärleken kommer första gången bevarar den sig hela livet
igenom, och första gången går igen i alla de andra.
Man tager väl icke alltför mycket fel, om man i
huvudpersonen i Doktor Gabriel Jahr tror
sig återfinna en själsfrände till Herman Ek och —
Kinck själv. Denne diktare, som sjuk av motsägelser
känner det han ivrigast bekämpar slå in och etsa sig
fast i hans natur och som befinner sig i ständigt
uppror mot det självbelåtna moraliska och politiska
kvalmet i kretsen »under lindetræet», talar med Kincks
egen röst. Han är det, som hellre i varje bok
förliser på bottenlösa djup än seglar allmänna
färdevägar mellan utprickade grund. Och hans är detta
hån mot det nationella, som trots hans förakt utgör
grundsträngen i hans eget väsen — »Norge er
ingenting. Det er bare en stue med daarlig luft, hvor en
kirkestatsraad sover middag» — liksom
förkastelsedomen över all moral, som icke är naturinstinkt.
Livets värde — det beror på och avgöres av
vitalitetskänslan inom en själv. Antingen är den där, och
då bråkar man ej om den. Eller också är den inte
där, och då bråkar man förgäves. Därför tillhör
segern den, som handlar efter sin egen natur. I
överensstämmelse härmed blir det en kvinnas fria
hängivelse, som hos Gabriel Jahr kallar fram
»havsbrismänniskan», honom, för vilken livsbrygden är som
en jäsande dryck med glammets bubblor på ytan och
en droppe bitter galla på bottnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
