Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arne Dybfest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARNE DYBFEST 79
jande eld förefalla de mer hemmahörande i en
maskfrätt odlings skämda atmosvär än i en sund och
livskraftig kulturs rena intellektuella luft. De verka
som sjuka telningar på en frisk stam. De varken slå
rot eller sätta frö. Isolerade symptom, betingade av
yttre och främmande förhållanden, utgöra de tecken
på tidsandans snabba, men övergående verkningar
förbi rasens och språkets gränser.
Den så kallade bohêmelitteraturen blev i Norge
den yttersta konsekvensen av den naturalistiska
romanens teori. Var dikten till sitt väsen en trogen
kopia av verkligheten, så fanns det självfallet för
dess uppgifter ingen annan gräns än livets egen. Allt
kunde återges, till och med sexuella vidrigheter av
den mest motbjudande natur, och ingenting fick
åsidosättas av det, som ägde realitetens formella
berättigande. Man lärde bland annat, att det gavs ämnen,
särskilt på driftlivets område, som »bedre egnede sig
til digterisk end ligefrem Behandling» (Brandes).
Därtill kom, att i mitten av åttiotalet de moraliska
problemen så att säga lågo i luften. Björnsons »En
hanske» hade gett ett litterärt uttryck åt de exklusiva
fordringarna på könsmoralens område genom att
uppställa samma absoluta kyskhetskrav för man som
kvinna före äktenskapet. Mot detta teoretiserande
bort från givna sociala förutsättningar liksom mot de
borgerliga anständighetsbegreppens bornerade
rätlinighet hade bohêmerörelsen uppstått som en
ungdomlig och hänsynslös protest. Den fick sitt namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
