Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander L. Kielland - Breve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALEXANDER L. KIELLAND 99
gjøre alt, hvad jeg kan og tyve andre Ting, som jeg
ikke evner.»
Emellertid bidrar detta i sin mån till att förklara
hans plötsliga utträde ur litteraturen. Utan
sammanhang med en långsamt fortskridande, kanske
mest för honom själv synbar avmattning var det
icke. Det heter redan 1884 i ett brev till Georg
Brandes: »Da jeg begyndte som Forfatter, var jeg saa
absolut gal paa alfing, at jeg bare behøvede at rette
mit Bie paa et begrænset Felt, saa myldrede det med
Folk, som vilde fortælle. Nu då jeg har faret over
adskillige Felter af mit Lands Samfundsliv og udøst
mig, nu er der ikke længer saadant Mylder af
fortællelystne Stemmer.» Och att plundra sitt eget
bröst för att tillfredsställa publikens nyfikenhet var
hans stolta och aristokratiska natur emot. Man
närker det bäst på hans uttalanden om Drachmann. Men
huvudsaken är, att han först och främst var
människa, därnäst konstnär. När viktskålen mellan det
artistiska och substantiella icke längre vägde jämnt
i det han hade att ge, kastade han pennan och grep
efter en ny uppgift. Det var ingen reträtt, men icke
heller något framsteg. »Spørg Høgen, som hænger
frit under Himlen, om den heller vil være en mæt
Høne i en Baggaard», skrev han till Björnson. Så
kär var honom icke ämbetsmannarocken, om han än
satte stort värde på den också ur en mer utvärtes
synpunkt än att få »vise i Gjerning, hvad en folkelig
Embedsmand er».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
