Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander L. Kielland - Breve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 EMIL HASSELBLATT
densen» er kommen frem.» När hans morbroder,
statsrådet Lange, betygar om hans första roman, att
den på ärliga män och kvinnor verkar som en fläkt
av friare luft, tackar Kielland honom nästan rörd:
»Se det har Ingen sagt mig før du. Kritikere og
andre kloge Høns af Faget have galet i Hyt og Veir;
men du skal have Takken, fordi du saa min
Grundtanke.» Det kvittar honom lika om man angriper
hans skildring och finner den bristfällig. Men den
viljans heta låga, den nitets trägna iver, som
bränner genom hans verk och utgör dess levande anda,
må ingen förgripa sig på. »Lad dem vise mig, at
Skildringen ikke er korrekt; men lad ingen
bebreide mig det Raseri som giver det hele sin Glød;
thi det er min Gave, min Gnist, mit store Patent!»
Därför gör det honom så gott att läsa sådant,
där allt, som inte direkt hänger ihop med innehållet,
obarmhärtigt är skuret bort, och blott det får lov att
komma med, som befordrar avsikten med det hela.
Ian har ett oeftergivligt krav på att uttrycket skall
vara sammanvuxet med tanken för att giva god och
äkta konst. »Derfor er Versekunst noget Fandens
Magt; det er et Kav og et Slid med disse Rim,
saamange Kryberier, Omsvøb og Koncessioner overfor det
gjenstridige Sprog, at Tanken enten blir sint og slaar
Formen i Filler eller ogsaa kommer frem bunket og
fortrykket og skjæv», heter det i ett brev till
Björnson. Själv kunde han ej skriva vers. Därom vittna
några prov i breven mer än tillräckligt. Men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
