Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander L. Kielland - Breve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104. EMIL HASSELBLATT
de havt Kraft og Held til at finde en bedre
Anvendelse for mine Evner, saaledes som vort
Samfund er indrettet. Jeg mener derved at vi er for
faa og for fattige til at underholde Talenter, som
ikke hvert Aar selv præsterer saa meget, at de
kan leve. Større Lande har Raad til at yde noget
bare for at have de ualmindelige Hoveder gaaende.
— Dertil kommer, at jeg med stor Sikkerhed
fornemmer, at min Natur er for nærtagende til at kunne
arbeide, naar noget hviler paa mig af Ansvar og
Bekymring. Allerede de store Børn er nok til at gjøre
mig uroligere end det kan gaa an for den, som helt
skal leve sig ind i sine Tanker og give dem Form i
Skildring af Livet.» Från Kiellands sista år, när han
satt som amtman i Molde och njöt sin ställnings
myndighet och glans, utan att dock någonsin kunna finna
sig riktigt till rätta i sina nya plikter eller växa sig
fast i den nya miljön, finnes blott ett enda brev,
daterat Aalesund den 27 sept. 1903. Det börjar, lustigt
nog, med en hänryckt bekännelse: »Nu er jeg saa
yndigt drukken», men slutar med ett melankoliskt
anslag i moll, som bryter sig så underligt ovant och
främmande in i hans annars så humörfriska jargon.
»Ak Froderich! hvad er Meningen — eller tror du,
der er noget man kunde kalde Mening med dette Liv?
Jeg giver mig ikke over — langtfra! men jeg synes
det er saa sørgeligt.» Är det den annalkande
sjukdomen, som kastar sin skugga framför sig, eller är
det bara en klang av hemlängtan, längtan till Jæde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
