Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Söderberg - Martin Bircks ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR SÖDERBERG 191
I det längsta lever han på hoppet, det ovissa
hoppet, att det ändå en gång skall bli annorlunda. Han
säger till sig själv: detta är icke livet. Det har
kanhända dock trots allt sin tyngdpunkt i den ljusa
värld, vars bleknande glans ännu lyser upp det
rärvarandes skumma horisont. Och den skenbara
verkligheten är kanske blott en pinsam dröm, som en
gång skall lösas i harmoni. Men till slut brister
också denna illusion. Åren rinna förbi och komma
honom att förstå, att förhållandet snarare är det
motsatta. Drömmarna svinna hän som rök och
tomheten blir bestående. Då gripes han av den bittra,
ödsliga pessimism, som målar hans framtid hemsk
och enformig som den långa vinternatten. Och
konklusionen blir nedslående, om än icke tröstlös.
Livet har intet annat mål än att gå under, likgiltigt
på vad sätt. Det är det enda mål man med visshet
kan räkna på att nå. Man behöver icke ens slösa
någon energi på att hinna det. Man kommer dit i
alla fall. Och medan man föres därhän, långsamt och
säkert, som man vaggas av en stilla flod, skall man
avstå från att begära av livet mer än det minsta
möjliga, helst blott ett stort träd och lugna tankar.
»Ty det är icke alldeles sant, vad messer Guido
Cavalcanti sade, då han kände döden närma sig, att det
är lika fåfängt att tänka och att handla. På ett sätt
är det väl sant, nämligen såtillvida, att
slutresultatet alltid blir samma svarta grop, och som
dödsbetraktelse ha messer Guidos ord sitt värde. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
