Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström - Gustaf Sparfverts roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER HALLSTRÖM 199
håll, omsatte de dess oratoriska schwung i hymner
till Skandinaviens enhet och trodde sig bäras av en
allmän folkstämning, lika stark som deras egen
hänförelse. I sina vita mössor svärmade de kring i
ljusa sommarnätter, och i det blåa Sundet, som
aldrig varit så blått som då, sågo de Salamis hägra
och svuro genom deputationer evig trohet. År
sextiofyra dogo de, också genom deputation, vid
Dybböl, men många av dem visste icke av det, och när
det plötsligt blev dystert och kyligt omkring dem,
förstodo de icke alla, att det var Hades.»
Som poet och svärmare föraktar Heimdal den
grå vardagsprosan, men lyckan har han förgäves
jagat efter på de stigar han beträtt på sidan om den.
Ännu en gång slår det fladdrande hoppet upp i låga.
Det är, när han förälskar sig i Helena, samma
kvinna, kring vilken Gustaf Sparfvert väver sin sista
diktardröm. Resultatet är detsamma för den ene
som för den andre — desillusionen. Men det är
ett fint studerat drag av författaren att här
återknyta den inre gemenskapen mellan dem, på den
punkt, där deras vägar skiljas för alltid. »Det är
som mörker mot ljus, och ändå förstår jag det, som
om det vore mitt», säger Gustaf Sparfvert om
Heimdals bikt ur djupet av sin tröstlösa besvikelse.
Rätt skickligt har Hallström inpassat historien
mellan de element, över vilka den är byggd och
varav dess förlopp bestämmes. Det är en förträfflig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
