Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström - Gustaf Sparfverts roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER HALLSTRÖM 201
Det låder nog en viss instängd kammarluft vid
den värld, som Gustaf Sparfverts roman återspeglar.
Hallströms diktning har i allmänhet en starkt
intellektuell läggning. Det är allt mästerligt tänkt, sett
och uppfattat, med skärpan hos en intelligens, som
älskar att liksom spetsa uppgiften på en nål och
studera den under lupp. Men man saknar ibland den
djupare förbindelsen med de ådror, genom vilka
känslans och lidelsens blodström svallar. Man
känner det stundom, som stode man med författaren i ett
rum, där luften är mättad av spekulation och tankens
blixtrande urladdningar, och man fattas av begäret
att bryta sönder denna subtila värld och slå upp en
ruta för stormen och slagrägnet utanför. I
synnerhet är detta fallet i en bok som denna, där
författaren själv tar avstånd från sitt ämne och ställer sig
ovanför det som den ironiske betraktaren. En sådan
roll ligger icke naturligt för Hallström, som har sin
styrka just i den fina, ömsinta förståelsen för olika
yttringar av mänskligt liv och medkänslan med dess
villfarelser. Hans skarpa, anspända ironi har
ingenting av den mörka underklang, som griper en till
exempel hos Hjalmar Söderberg, hur kvicka dess
infall än kunna vara. — Nekas kan ej heller,
att stilen i all sin bilderrika glans ibland får ett väl
starkt tycke av manér, ett personligt manér
visserligen, men förrädiskt därför, att strukturen i denna
känsliga, sprött kristalliska prosa icke bär den
minsta belastning av döda fraser eller uttryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
