Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Tegengren - II. Nya dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACOB TEGENGREN 221
en utvidgning av den forna ämneskretsen som en
fördjupning av dess innehåll: tankar, som borrat sig
längre ned till personlighetens rötter, känslor, som
drivits till rikare svallning av hjärtmuskelns starkare
slag. Tegengrens poesi har blivit liksom
mottagligare för yttre intryck, fått liksom flere
anknytningspunkter i livet utanför honom själv, och samtidigt har
dess uttryck jämnats och nått större stadga. Han
behöver icke fullt så många ord som förr för att säga
ut sitt hjärtas innersta mening och framför allt
behöver han dem icke så konstiga. Endast någon
enstaka gång tycker man sig märka, hur tyglarna
slappna och diktionen sväller ut i denna yppiga
bredd, som både bländar och tröttar. Kanske beror
det på större mognad, rikare livserfarenhet. Det
plägar gå så, när innehållet förtätats och orden
icke längre äro nödvändiga som surrogat för
tankarna. Eller kanske är det helt enkelt ett utslag av ett
mer uppövat öra för språkets nyanser. Hur som
helst bör det antecknas med tillfredsställelse och
räknas skalden till godo.
Denna utveckling till en större enkelhet i forn en
är tydligt skönjbar mångenstädes i Tegengrens
diktsamling. Den kan yttra sig i strofbyggnaden som
en spänstigare, lättare metrisk struktur, i ordvalet
som en försiktigare belastning av den attributiva
apparaten, men framför allt i bildspråket, där
liknelserna — med undantag för några måhända äldre
dikter — liksom lämna friare rum för varandra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
