Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertel Gripenberg - I. Gallergrinden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTEL GRIPENBERG 249
i allmänhet blott i sina bästa stunder kunde få en att
alldeles glömma, är här reducerad till ett minimum,
en lek med formens svårigheter, sådan blott den
borne diktaren ger sig i kast med och blott den
färdige artisten behärskar. Jag nämner Tavaststjerna
därför, att sonetterna i »Gallergrinden» självmant
visa tillbaka på honom. Han var ju den förste, som
på allvar upptog sonetten och i konstnärlig
genomarbetning gav den hemortsrätt i vår litteratur.
Gripenberg stiger dristigt i hans spår. Det behöver ej
sägas, att han gör det med heder, ja, lämnar
företrädaren långt bakom sig. Hans sonetter ha
stundom en formens skimrande glans, en innehållets
kirstalliska fasthet, som gör dem jämförbara
med den svenske mästarens på detta område —
Snoilskys.
Det är icke första gången Gripenberg visar sin
förmåga att utan möda eller tvång röra sig inom
sonettens »bur av fjorton blanka stänger». Redan
i »Vida vägar» avgav han vackra prov därpå,
bland annat i den fina, uttrycksfulla kvinnoprofilen
»Blanche de Pauvrecourt» liksom i inledningssonetten
»Lyriken», alltjämt oöverträffad som program för
hans egen dikt:
»En mosaik av skilda känslors stycken —
en liten droppe gyllne elixir,
som pressats ur den mörka levnadsdrycken —
ett helt av det, som aldrig helt dock blir —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
