Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertel Gripenberg - II. Rosenstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 EMIL HASSELBLATT
Månskäran lyser,
natten är tyst.
Längtande ryser
den mun jag kysst.»
I enklare, mer varsamma ord kan knappt en
kärleksnatts hela åtrå och bävan givas.
De lysande färgtryck, varmed tecknaren »prytt»
boken, göra läsarens fantasi en klen tjänst. De ha
åtminstone den negativa förtjänsten att kunna
avlägsnas utan annat men än det bibliografiska. Värre
är det med vignetten. Skall den föreställa den sköna
prinsessan Lindagull, så måtte det vara efter
syndafallet. Med ett mysande välbehag trampar hon
oskuldens vita duva under sin röda sidensko. Annars är
hon lika blottad på klädesplagg som på behag.
Skaldens förbannelse betyder intet mot denna
tillintetgörande demonstration av hennes grymhet. Med
större skäl än den uttrycksfulla tillägnan: »till
minnet av en död själ och en vit kropp», kunde hon bära
den devis Baudelaire i tiden skrev under porträttet
av sin bruna älskarinna: quærens quem
devoret — sökande vem hon uppsluka månde.
(1908.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
