Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Alm - I. Höstdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV ALM 291
är debutant, dock knappt av de yngsta. Han har
varit med om åtskilligt och reflekterat över det han
varit med om. Och han är hemmastadd litet
varstans, till och med på områden, där herrar
litteratörer annars äro föga bevandrade. Han rör sig bland
gevär och revolvrar i en vapenhandel med samma
smak och sakkännedom som bland rätterna på en
matsedel på en av huvudstadens bättre restauranger.
Det är också ett och varje, som tyder på, att han ej
är skriftställare till yrket. Boken är alls icke
litterärt komponerad. Den gör mest intryck av en hop
spritt nedkastade infall och reflexioner, som
sedermera lagts i munnen på diverse personer och
sammanförts i en tillfällig handling. Om man alls kan
tala om handling i en bok med så litet fabel som
»Höstdagar». Allt det, som binder ihop berättelsen:
»jagets» förhållande till Angelica, Lohisaaris
kullerbytta på tjänstemannabanan och magister Säynäväs
svältbelönade slit för idealen, är så likgiltigt och har
så litet att göra med bokens idé, att man nästan vore
färdig att beklaga, att författaren nödgats taga det
med som ett nödvändigt ont för att få de fristående
scenerna förbundna till ett helt.
Det är icke här boken har sina förtjänster. Ej
heller i karaktärsteckningen. Figurerna göra ett rätt
blodlöst intryck. De unga damerna äro rena
pappersdockor, berättelsens »jag» spelar närmast rollen
av intellektuell stimulans gentemot bokens övriga
personager, Säynävä är några spalter nationalism i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
