Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Alm - I. Höstdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV ALM 293
sitt nationella ursinne utslungar mot den svenska
herremannaklassen av vederbörande uppfattas som
god finsk-finsk ortodoxi. Den största osannolikheten
ligger i hans materiella misär och slut. En
gammalfinsk magister har ännu aldrig svultit av brist på
omvårdnad från sitt partis sida. Och hans skalle blir
nog den sista som spräckes av en — låt vara förlupen
— sten från pöbelhopen. Till och med som symbol
är denna effekt totalt förfelad.
Konstnärligt sett har boken sin styrka i några
lätt nedkastade situationer, glimtar, i synnerhet av
det nattliga Helsingfors, som fångats med rätt
mycken bravur och utpräglat sinne för
stämningsvalörer. Här uppnår författaren med några raska drag
vad mången före honom förgäves eftersträvat med
vidlyftiga beskrivningar: att ge ett bestämt intryck
av den atmosvär vi stundligen andas och
förnimma. Det ligger inte bara i metoden. Eljest
tänker han bättre än han skriver. Han kan
hitta på en bild av alldeles förbluffande
åskådlighet och även, stilistiskt sett, gripa den liksom i
flykten. Men språkkonstnär är han minst av allt, vill
kanske inte heller vara det. I varje fall borde han
akta sig för att plumpa ut med grodor som till
exempel den, att »någon av lärarena någon gång hörts
någonstans tala svenska». Över huvud verkar
dialogen, trots författarens tydligt uttalade förakt för
talspråket i romanerna, i hög grad skriven — även där
det inte är meningen. Det vimlar av finlandismer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
