Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Andliga rörelser i Stockholm. Elias Wolker, Lorenz Carelberg, Georg Lybecker, Hilleström m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 TREDJE KAPITLET:
billning om sin helighet samt för otidigt och okristligt dömande
af andra.»
En annan gång förklarade Wolker med afseende på ogud¬
aktiga prästers utöfvande af predikoämbetet, att han i enfald an¬
såge, att den, som icke är en kristen, icke kan vara lärare. Då
ärkebiskopen därvid sade: »Så tala alla de, som kallas pietister,
och detta deras tungomål så väl som mycket annat röjer dem»>,
svarade Wolker, att, om någon »ogudaktigt lefver, kan han icke
vara en rätt lärare.» Slutligen framställde ärkebiskopen till ho¬
»om han ytterligare hyste några synnerliga meningar hos sig»;
vidare, om han gått omkring i husen och utspridt sådana om
andra, och om han författat några skrifter. Wolker svarade där¬
på, att han icke gått omkring i husen, men att han väl vid stän¬
dernas sista sammankomst hade författat »ett välment förslag,
huru de allmänna plågorna må afvändas från riket», hvilket han
hade låtit andra få läsa. Dessutom hade han skrifvit >»Om det
andliga prästerskapet» i öfverensstämmelse med Luthers skrifter.
Han vore nämligen öfvertygad om, att de kristnas andliga präs¬
tadöme och det offentliga läroämbetet mycket väl kunde stå till¬
samman. »Det ena skulle icke hindra det andra, det andliga
icke det offentliga och det offentliga icke det andliga präster¬
skapet.»
Emedan Wolker och hans anhängare bestämdt vidhöllo, att
deras sammankomster ej hade varit af det slag, som de kungliga
förordningarna förbjödo, så beslöt regeringen att låta utgå en s. k.
åtvarning af den 1 dec. 1713, hvaruti den åtskillnaden gjordes, att
ingen förmenades hemma öfva sig i gudaktighet eller samla sina
barn och tjänare till bön och åkallan, men att alla sådana sam¬
mankomster förbjödos, där personer från andra hus, få eller många,
sammankommo att förrätta någon andakt eller utlägga och för¬
klara den heliga skrift. Därigenom fick man sålunda begreppet
om »conventicula» bestämdt men däremot husandakten uttryck¬
ligen tillåten.
För att bilägga alla dessa stridigheter föreslogo åtskilliga
präster, att en beständig kommission, »hvarest», som det heter,
»alla de mål, som till religionens vidmakthållande och de där¬
öfver författade plakaters och förordningars handhafvande i någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
