Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Sicklamålet och konventikelplakatet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 18:DE ÅRHUNDR. 065
andliga präster i kraft af Kristi dyra återlösning ej allenast pri¬
vilegierade och berättigade utan äfven förmedelst många den
högstes befallningar förpliktade och skyldiga att i alla rum,
ehvad de gå, sitta eller stå, tillbörligen och värdigt till upplys¬
ning och förkofran i andliga ting traktera Guds ord samt åkalla,
lofva och prisa den högstes heliga namn så väl i enslighet som
i andras närvaro.» é
>Om några blinda ifrare skulle frukta, att skadliga påföljder
skulle följa däraf, att goda vänner i stället för ogudaktighets¬
öfningar på Djurgården, Liljeholmen, krogar, källare, kaffehus
eller egna hus och vännerum om sön- och helgdagar efter afton¬
sången idka kristliga gudaktighetsöfningar, såsom t. ex. prediko¬
ämbetets förakt, så skall hvar förnuftig människa se och sluta,
att ingen högre vördar läroämbetet än den, som af hjärtat vördar
och älskar Gud och hans heliga ord och det erkänner för sin
tros och lefvernes enda regel och rättesnöre.» . .. . »Anhålles ock
om kommissionens skriftliga utlåtelse om Guds andes förmaningar,
dem alla evangeliska lärare påyrka, att de skola lära och för¬
mana hvarandra med psalmer, lofsånger och andliga visor —
om dessa och andra Guds andes förmaningar blott skola utvärtes
höras men aldrig utöfvas eller verkställas, enär han och de, som
med honom genom Guds nåd sökt efterlefva dem, äro utropade
och angifna, såsom de där skola haft ett oskickligt och oordentligt
väsende för händer» Vidare säger Cedersparre: »Vi beskyllas
för att hafva wrålat och tjutit. Men huru ofta hör man ej, när
i församlingen talas om Guds vrede från predikstolen, en del;
ja, väl alla i kyrkan närvarande åhörare, sucka, pusta och, utbrista
i klagomål. Likaledes förmärker man ock, när lärarena bedja
om landsfred, om en god årsväxt, om lekamliga plågors afvän¬
dande m. m., att folket då så hårdt suckar, att hela kyrkan med
ett starkt gung och sorl varder uppfylld. Men, om man håller
detta hela församlingen till godo, hvarför då icke dem, då de
genom Guds nåd och kärlek under bön varda rörda och upp¬
väckta att sucka öfver det djupa fördärfvet, det vi dock aldrig
med suckar och tårar nogsamt kunna beklaga och behjärta, och
utbrista i fröjd öfver det myckna goda, som oss genom Jesus
Kristus förvärfvadt är.»
Ekman, Den inre missionens historia. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
