Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Sewerin Rings och Arvid Grens verksamhet i Göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 18:DE ÅRHUNDR. TTO
har Gud nu stiftat sitt namns åminnelse. Han allena är det sann¬
skyldiga templet och tabernaklet, och ser du på honom med trons
öga, så kommer vår Herre till dig och välsignar dig/så väl på
den ena orten som på den andra. Gud beter icke sin närvaro
på ett mera särskildt sätt i kyrkan än på hvarje annat ställe.
Kyrkorna äga det företrädet, att de äro afsöndrade till ett enda
bruk, men därför hafva de ingen likhet med Jerusalems tempel».
Ring uppkallades å nyo för domkapitlet och förklarade sig
villig att predika »med försakande af allt eget». Men domka¬
pitlet vågade icke tillåta honom hålla denna predikan, i synnerhet
som han icke öppet återkallade de åsikter, som man trott honom
förut hafva haft.
Hilleström, som nu satt i domkapitlet, förklarade bestämdt,
att han fann ofvannämnda predikan god och värd att läsas. Dom¬
kapitlets beslut blef dock, att Ring skulle förbjudas allt predi¬
kande hädanefter, och att en annan präst skulle anmodas att pre¬
dika. I den inlaga, som domkapitlet inlämnade till regeringen,
rörande det sätt, hvaruppå det utfört regeringens befallning, för¬
klarade biskop Benzelius mycket omständligt, med hvilken nit¬
älskan för ren lära domkapitlet förfarit. Så t. ex.säger biskopen:
» Är det lastvärdt att hafva ogrundad högaktning för våra kyrkor,
så är att märka, att det är lika vederstyggligt för Gud att hysa
alltför stor högaktning för sig själf, sin egen helighet, fullkcmlig¬
het o. s. v., då ock mången har så ogrundad högaktning för sin
enskilda andakt som andra för sin kyrkogång». Biskopen tillade
därjämte, att »Ring hade vid hela detta verket visat en nästan
otidig egensinnighet att tendera till egna spekulationer», samt vi¬
dare, att »Ring är af ett ganska skrupulöst humör». Till sist
förklarade domkapitlet i sin inlaga det önskvärda i, att konungen
måtte varna Ring och uppmana honom att »nöja sig» med en¬
faldigheten i Kristus och endast följa våra symboliska böcker och
rena teologers läroart, hvarjämte man anhöll, att konungen måtte
sända Ring till ett annat ställe. Emot detta reserverade sig. Hille¬
ström, som icke kunde vara med om att på detta sätt lasta den
trogne Ring. Men konungen, som, satte sin fulla tillit till bisko¬
pens och domkapitlets omdöme, biföll deras gjorda yrkanden.
Emellertid hade Herren icke lämnat sitt trogna men miss¬
kända vittne. I Karlskrona amiralitetskollegium sutto flera tro¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
