Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Peter Murbecks och J. N. Sundius’ verkan i Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 TIONDE KAPITLET.
Ett vittnesbörd om Sundii personlighet och det anseende,
hvari han stod, läsa vi i en dagboksanteckning af Gjörwell för
år 1750. Han skrifver: »Innan jag for till Helsingör, var jag
mest på Allerums prästgård hos pastor Joh. Sundius, en man,
som i anseende till gudsfruktan ej har sin like i hela Skåne. Han
är äfven grundligt lärd och förer sitt ämbete med stor både kraft
och frukt. Han har namn af att vara älskare af grefve Zinzen¬
dorf och den herrnhutiska församlingen... ..Jag gick dit (till Alle¬
rum) öfver fältet, hvarpå slaget stod år 1710, och blef där på
prästgården af denne välsignade mans tal och umgänge så all¬
deles intagen, att jag skildes från honom med ett nytt ljus och
ett å nyo stadfäst hjärta. Pastor S. förbinder med en grundlig
lärdom en rätt evangelisk kristendom, och en man, som tillika var
lärd och gudfruktig, som förde evangelii ord i munnen och en
evangelium värdig vandel i lefvernet, kunde ej annat än behaga
och förbinda mig på det högsta. Min vördnad, kärlek och er¬
känsla för och mot pastor Sundius äro därför hos mig oföränder¬
liga. Här i Allerum gjorde jag ock en älsklig bekantskap med
åtskilliga hederliga och gudfruktiga män, såsom där och rundt
omkring äro åtskilliga herrskap, som älska frälsaren. Allt detta
tillhopataget gjorde, att jag kom liksom i en ny värld, fick helt
nya insikter, nya känslor och nya planer. Jag talade åtskilligt
med pastor S. och andra om grefve Zinzendorf och hans försam¬
ling. De försvarade väl honom men sade tillika, att jag ej borde
bry mig om honom eller stöta mig på hans församling utan en¬
dast söka efter att allt mera lära känna och följa frälsaren. De
rådde mig dock, att, om jag råkade på någon af församlingens
skrifter, gå det förbi, som jag ej förstod, ty det, som nu vore
mörkt, kunde framdeles blifva mig genom vidare andlig förfaren¬
het ljust. Här på Allerums prästgård var jag ock i den första
konventikel, om jag skall bruka detta ortodoxernas skällsord ..... >
Såsom församlingslärare verkade Sundius med nit och allvar.
Huru han skötte sitt ämbete, kan man förstå af en hans skrif¬
velse till domkapitlet, då han 1739 begärde en medhjälpare. Han
säger däri: »De inrättningar, som jag till Guds ära och försam¬
lingarnas uppbyggelse funnit oundgängliga, tvinga mig att vörd¬
sammast anhålla om höggunstigt bifall i min ödmjuka begäran,
nämligen att jag, utom alla sön- och helgdagspredikningar, lik¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
