Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Andliga rörelser inom Västergötland under 1730- och 1740-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 18:DE ÅRHUNDR. KS
domkapitlet till Kungl. Maj:t, att han måtte åtnjuta den beford¬
ran, hvarmed Kungl. Maj:t behagade att hugna honom.
Vid undersökningen hade biskopen af sjuklighet varit för¬
hindrad att närvara men lät till protokollet anteckna, att han
vore af afvikande mening, samt att han rådde till att dröja med
expeditionen af utslaget. Kungl. Maj:t resolverade emellertid,
att Lenberg och de öfriga profpredikanterna skulle få aflägga
predikoprof inom staden. Sinnesstämningen hade dock under
tiden så förändrats, att, då valet hölls i januari 1738, den förut
omnämnde vice komminister Varlund erhöll de flesta rösterna,
hvilken utgång utan tvifvel hade sin grund däri, att landshöf¬
dingen, som förut stått på Lenbergs sida, numera förklarade, att
han icke ville förorda hans befordran.
Orsaken till denna förändrade” ställning gent emot Lenberg
var nog: den, att man allt mer och mer hade kommit under fund
med, att han hyste från kyrkan afvikande meningar. Att detta
verkligen också var förhållandet, visade sig följande år 1739, då
han i Vänersborg bildade en liten separatistförsamling, hvars”
ledare han var. Församlingen bestod af 9 personer, nämligen
kontorsskrifvaren Jonas Ingmann, skrifvaren Olof Hallgren, kläd¬
väfvardrängen Jonas Floberg, kockdrängen Anders Rantelin,
sadelmakardrängen Erik Hallberg, jungfru Bratt och tjänste¬
flickorna Cecilia Arfvedsdotter, Kerstin Bryngelsdotter och Maria
Thorbjörnsdotter. Dessa separatister kallades snart inför präster¬
skapet för att förmanas, men då det icke hade någon verkan,
dömdes de till 1 daler silfvermynts böter hvardera. Då de där¬
efter icke infunno sig i kyrkan första böndagen, blefvo de in¬
stämda till rådstugurätten, hvarest de aflade sin trosbekännelse
och skriftligen lämnade skäl för sin separation från kyrkan.
Rådstugurätten hänsköt saken till hofrätten, hvilken befallde
domkapitlet att förfara mot de anklagade i öfverensstämmelse
med 1735 års religionsstadga. Under 6 dagar höll nu dom¬
kapitlet förhör med dem. Lenberg hade nu3afsagt sig prediko¬
ämbetet och förde de anklagades talan. Sedan förhöret var slut,
lät domkapitlet befalla, att förböner skulle hållas för dem i Vä¬
nersborg. Därjämte skulle tre af stiftets mest framstående präster
försöka samtala med dessa i deras ögon förvillade människor.
Men då äfven detta visade sig fruktlöst, öfverlämnades saken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
