Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Andliga rörelser i Helsingland omkring 1720-talet. Kyrkoherde Lind i Söderhamn. Nya andliga rörelser i Helsingland på 1770- och 1780-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 18:DE ÅRHUNDR. 191
het, som njutes i föreningen med Kristus, gjorde det dem ondt
att blifva hållna såsom brottslingar. De plägade vid sina sam¬
mankomster icke utlägga Guds ord utan läste endast bibeln och ¬
Scrivers, Nohrborgs, Bålds och Wallströms postillor, Arndts
sanna kristendom m. fl. böcker, men de erkände, att de med be¬
kymmer tyckte sig hafva funnit, att dessa skrifter och deras
egna lärares predikningar icke stämde öfverens, hvilket dock
kunde bero på deras oförstånd, hvarför de gärna ville mottaga
bättre undervisning. Sina »drifter» trodde de vara Guds verk,
som rört deras hjärtan.
Åklagaren ansåg, att deras: förklaring och deras uppförande
visade de höga tankar, de ägde, om sin egen fullkomlighet
m. m. d., och menade, att undervisning icke fattats dem, utan
vore det endast egensinnighet, att de icke läte sig öfvertygas,
hvarpå de svarade, att det vore Gud, alla hjärtans rannsakare,
som skulle döma därom, men de trodde det vara falskhet att
bekänna sig vara öfvertygade, då samvetet icke fått öfvertygelse.
Domaren, lagmannen Myrin, som sade sig icke betvifla,
att deras bekymmer vore uppriktigt, gaf i öfverensstämmelse
med gällande påbud åtskilliga föreställningar och förmaningar,
hvarefter rätten i utslag resolverade, att »då de svarande icke
vore angifna för någon villfarelse om salighetens grund och
medel, ej heller att vid sina sammankomster predika : eller
utlägga sön- och högtidsdagstexter och förklara synnerliga böner
och bönesätt utan allenast läst och nyttjat godkända böcker, de
jämväl förklarat sig icke vägra att emottaga deras själasörjares
undervisning i deras tvifvelsmål, Jon Eriksson äfven vidkänt sitt
syndiga utlåtande, så förmodade häradsrätten, att deras själa¬
sörjare med trägna besök samt en oafbruten, saktmodig, öm och
försiktig undervisning genom Guds välsignelse så mycket förr skulle
föra dem i deras samvetsmål och bekymmer till rätta, hvarjämte
häradsrätten, då i enlighet med kungl. brefvet den 29 maj 1751
detta mål först bort inför kungl. hofträtten anmälas, i slikt fall
ansåg sig böra inskränka sig till de svarandes åtvarning att
noga taga i akt deras dyra förbindelse, i det de ställa sig öfver¬
hetens författningar till efterrättelse m. m.>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
