Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Åkianismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 NITTONDE "KAPITLET.
församlingsvård. I hvilket fall som helst framkallar dock den
öfver dem fällda domen en ovillkorlig rysning.
Ofvannämnda personer intogos i Danvikens dårhus den 8
jan. 1786. Tre af dem afledo å Danviken, nämligen Johan Nils¬
i son den 10 juni 1786, 20-årig, Åke Svensson den 11 okt. 1788,
| 35-årig, och Nils Månsson den 1 dec. 1788, 54-årig. Jöns Zakris¬
son utskrefs den 3 maj 1789, 32 år gammal. Kristina Nilsdotter
| utskrefs och antogs till legohjon på hospitalet den 4 okt. 1794,
36 år gammal. Hon antog namnet Avall, gifte sig 1796 med
MH kontrollören vid Danviks hospital Peter Hagberg och efter hans
död med kontrollören och bokhållaren vid samma hospital Lars
| Holmberger 1820, blef änka 1824, hade eget rum och fribröd
vid hospitalet samt afled i Klara församling, dit hon flyttade ifrån
Danviken i slutet af 1838. Hon beskrifves såsom en tyst, stilla
| och ärbar person, hos hvilken någon egenhet i religiöst hän¬
(i seende icke kunde förmärkas. Åkes hustru Marta Persdotter,
i syster Sissa Svensdotter och halfsyster Ingrid Nilsdotter frigåfvos
MN från dårhuset den 18 nov. 1794 och voro då, den förra ’36, den
Å andra 44 och den tredje 32 år gamla. Ingrid Nilsdotter med
tillnamnet Åhmark gifte sig 1799 med linneväfvaregesällen, seder¬
mera dårhusvaktmästaren Anders Hagström, blef änka 1805,
erhöll liksom systern fribröd vid Danviks hospital och afled 1838.
Det säges, att äfven hennes uppförande varit stilla och oför¬
argligt.
CM Sedan hufvudmännen blifvit bortförda, inträdde dock ej
| lugn i församlingarna, där de vistats. De kvarvarande åkianerna
fortsatte verksamheten med oförminskad ifver och valde drängen
Sven Zakrisson till ledare efter Åke. Prästerskapet var å sin
sida icke mindre nitiskt i att söka utrota detta ogräs på kyrkans
| åker. Så småningom började dock de kyrkliga myndigheterna
inse, att de ej genom hot och våld kunde vinna sin afsikt och
funno för godt att gå till väga med större saktmod och för¬
dragsamhet. Detta verkade ock, så att äfven åkianerna blefvo
mera sansade i sitt uppträdande och i sin verksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
