Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Mårten Tunborg och rörelserna i Lillherrdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 18:DE ÅRHUNDR. 215
stärkts och förökadt blifvit.> IKonsistorium föranstaltade med
anledning häraf, att Svea hofrätt den 8 november 1773 utfärdade
befallning till vederbörande domare att öfver »omförmälda för¬
hållande behörig undersökning i orten anställa.»
Nu sammanträdde Svegs häradsrätt den 24 januari 1774
till urtima ting i Lillherrdals gästgifvaregård, där förnyad under¬
sökning i Tunborgs sak skulle hållas. Vid detta tilltälle anfördes
mot Tunborg en mängd småaktiga klagomål, hvilka icke ens
trots de många påkallade vittnena kunde bevisas. Rättegången
varade i flera dagar, hvarefter »undersökningen> insändes till
hofrätten.
För hofrätten var det visserligen klart, att Tunborg med
oklanderligt nit och flit skött den honom anförtrodda försam¬
lingen. Men man tyckte sig ändock spåra, att han vore behäftad
med åtskilliga villomeningar i salighetsläran, hvilket hofrätten
trodde bero därpå, att hans tankekraft genom idkeligt grubb¬
lande i andliga saker blifvit försvagad, hvadan hofrätten på
advokatfiskalens hemställan ansåg det vara lämpligast att skilja
honom från ämbetet och "låta honom erhålla vård vid Hernö¬
sands hospital. Svea hofrätts utslag den 5 december 1774 hari
sin helhet följande lydelse: » Fördenskull och som Tunborg, ehuru
han icke funnits hafva rört egentliga hufvudgrunden i salighets¬
läran och därför med det i lagen och religionsstadgarna utsatta
svåra straff icke kan beläggas, dock blifvit beträdd och öfver¬
tygad att hysa och hafva tid efter annan utspridt utan att låta
sig rätta eller därifrån afstå förr nämnda irriga lärosatser samt
därigenom i Lillherrdals församling mycken oro och förargelse
åstadkommit, så finner kungl. hofrätten, att själavården där samma¬
städes honom icke vidare anförtros kan, utan varder i anledning
af Kungl. Maj:ts nådiga stadgar och påbud till hämmande af
hvarjehanda villfarelser i läran och deras utspridande af den 20
mars 1735, paragraf 4, han; Tunborg, af dess innehafda kap¬
lanssyssla förlustig förklarad. Och på det Tunborg icke må få
tillfälle att ytterligare göra kunnigt sina irriga meningar samt
därmed flera förföra, skall han hållas i Hernösands hospital samt
där njuta lifsuppehälle, till dess han sig rätta låter, till hvilken
ända vederbörande af prästerskapet böra honom med undervis¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
