Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Henrik Schartau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 TJUGUFJÄRDE KAPITLET.
För att rätt kunna bedöma denna personlighet är det af
vikt att besinna, ått han lefde under en tid, då å ena sidan neolo¬
gien med sin förmenta, urvattnade vishetsreligion drog fram öfver
vårt land framför allt betonande första artikelns lära om Gud
fader, om försynen och naturen, och å andra sidan den herrn¬
hutska riktningen gjorde sig gällande, som understundom alltför
ensidigt betonade den andra artikelns läror. Ställd mellan dessa
tvenne ytterligheter kände sig Schartau särskildt manad att be¬
tona den tredje artikeln och framför allt att föra människorna till
det enkla bibelordet. En af hans häfdatecknare säger: »Hans
lära var så ljuf som enkel, hans vandel var en apostels. Erfaren
i skriften och invigd i dess hemligheter talade han, upptänd af
anden. Han var i affallets och otrons tidekvarf ett troget Jesu
vittne. En gåta för världen drog han i härnad mot det onda
och falska. Han arbetade .mer än de flesta. Ensam eller med
många på sin väg, tadlad eller berömd var han sig alltid lik, en
allvarets man från kraftigare tider, full af lugn och saligt hopp.
Från plikten och öfvertygelsen vek han aldrig ett enda steg, ty
han fruktade Gud och eljest ingen. Sent uppgår på svenska
kyrkans himmel en stjärna af lika klarhet.»
Under 40 år predikade han söndagligen i Lunds domkyrka
med eld och-lif. Men under de flesta af dessa år brann detta
skinande ljus obemärkt, under det att en doktor Hagberg med
sina sentimentala predikningar hänförde så väl stad som land.
Först efter det 60:de lefnadsåret hade han glädjen att på en gång
få se 60 akademiska åhörare. Det var egentligen juris professorn
Holmbergsson, hvars sanningstörstande sinne ej kunde tillfreds¬
ställas af de tyska filosoferna, hvilken först fann det vatten, efter
hvars drickande man ej törstar mer till evig tid, i den källa,
där den gamle förste komministern vid Lunds domkyrka satt,
tålmodig såsom fordom hans mästare vid Jakobs brunn, och ofta
blott fick tillfälle att samtala med kvinnor från ett otroget Sikar.
Snart infunno sig också andra framstående personer såsom åhörare
kring den gamle patriarken. En biograf säger: »Jag glömmer
aldrig ögonblicket, då jag första gången såg Schartau. Det var
en tafla af Judeen i apostlarnes tid. I det rymliga koret af
Lunds domkyrka satt den silfverlockige läraren, omgifven af
doktorer från vetenskapens fyra väderstreck tillika med upp¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
