Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Norrlandsläsarne i början af 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 19:DE ÅRHUNDR. 253
I närvarande tid skulle en anklagelse för ett dylikt yttrande
aldrig komma i fråga. Men på den tiden, då man ansåg, att
ingen ägde rätt att yttra sig på något sätt om det ordinarie
prästerskapet, stämplades sådant för brott, hvilket måste bestraffas.
Palmgren, som icke kunde gilla den allmänna åklagarens
yrkanden, inlämnade till rätten ett anförande, som är skrifvet på
17 tätt skrifna ark, där han punkt för punkt bemöter anklagelsen.
Vi vilja anföra något ur denna skrifvelse. Först och främst
åberopar sig Palmgren därpå, att man måste 2er lyda Gud än
människor (Apg. 5: 29). Han sade, att han ville resa, om det
vore 30 mil, för att höra en predikant, »uti hvilkens hjärta den
helige ande bodde, och som såsom en Herren Sebaots ängel öste
af lifvets ande ur Sions hälsobrunn, Jesu öppnade sida». Om
orsaken till sin egen verksamhet säger han: »Då man råkat
vissa människor, som man ej har kunnat träffa i kyrkstaden,
hvilka hafva varit af hjärteångest förbryllade (det man nu kallar
melankoli och fantasteri), hvilket ej kan hjälpas med öl och vin
än mindre med hårda bannor och tomma sedeläror, och hvilka
hafva behöft en särskild och ofta tillgänglig och simpel föreställ¬
ning af Guds ord, hvilken ej kan fås i predikan, där man ej så
noga kan afhandla alla omständigheter så passande för hvarje
människas tillstånd, änskönt det vore den bästa predikan, så an¬
såg han sig vara skyldig att till sådana människor frambära tröstens
ord. Men invänder man och säger: »Hvi visar du ej sådana till
lärarne»? Det har jag ofta gjort, men de hafva igenkommit och
klagat ratt.de icke fått den reda och urskillning i lära, som Paulus
i 2 Tim. 2: 15 bad sin lärjunge Timoteus. gifva sina lärjungar.
Då torde man säga: >»Så må du utföra den saken vid laga dom¬
stol och emellertid icke åtaga dig en sådan enskild undervisning>.
Men skall jag låta en ogudaktig dö i sina synder utan att lära
och varna honom för sådant? Vill någon påstå detta, så kunde
man lika rätt befalla mig, att jag icke fick afråda eller varna en
för att dricka en åt honom förgiftad dryck, förrän jag finge be¬
visa och hade styrkt vid laga domstol, hvem densamma hade
tillagat. Af detta ser man efter sundt begrepp, att man först
genom varning bör rädda från faran den därför blottställde och
sedan upptäcka, om man kan, i laga ordning förrädaren. Gillas
denna regel till att frälsa en ifrån kroppens lekamliga död, ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
